Hur blir du när du är onykter?

Hur är du när du är onykter? Frågan kom från en jobbkollega häromdagen? Jag vet faktiskt inte. Är jag annorlunda? Jag vill inte vara annorlunda. Jag vill inte tappa kontrollen, raggla omkring och sluddra på talet. Det känns inte som jag.

Jag skall inte påstå att jag inte varit onykter, det har jag varit vid ett flertal tillfällen. Överlag har det varit obehagliga upplevelser som jag undviker. Jag umgås därför varsamt med alkohol. Har alltid gjort. Dricker på sin höjd ett glas öl sedan drar jag mig tillbaka eller går över till Coca Cola.

Varför så tråkig brukar de flesta kommentarerna vara över det. Släpp loss. Var lite crazy för fan! Nej för satan, jag vill inte släppa loss vad som finns inombords. Jag vill inte blottlägga mitt mörka inre. Det är ärrat svart och obehagligt. Sådan vill jag inte vara. Den sidan visar jag aldrig. Inte i trevligt sällskap. Inte för någon. Den vill jag bara trycka undan och förtränga. Är det så konstigt?

Jag kanske blir en jovialisk skrattfest med mer alkohol i blodet. Kanske t.o.m. festens stora medelpunkt och den som man pratar om efteråt. Kanske. Vem vet? Jag tar hursomhelst inte chansen. Jag har alldeles för mycket integritet att värna. För mycket att förlora. Jag har sett alkoholens baksidor både på det personliga planet och professionellt i mitt jobb.

Jag hajar inte poängen med att inta onödigt mycket typ giftig vätska som med största sannolikhet kommer att paja merparten av nästa dag (bakfylla) och som potentiellt får dig att blir yr och illamående för stunden. Eller jo, jag hajar poängen, folks spärrar släpps, man talar om det man egentligen inte vill tala om. Man öppnar upp för sina kompisar och festen blir skojigare och vildare.

Har man tur minns man allt det tokiga dagen efter, eller har man otur minns man allt det tokiga! Det är en tolkningsfråga egentligen. Det beror egentligen på vem som burit sig mest dumt åt. Vem som skämts mest. Är det du?

För den som man pratar mest om dagen efter när spritångorna lagt sig och ölburkarna ligger stökigt slängda överallt på festplatsen, är förmodligen den som ångesten är som allra störst för. Han eller hon som i bästa fall dansade på bordet och sedan spydde ner sin tröja, alternativt pissade lite vingligt inför kompisarnas ögon på fel toalett, upplever i regel bara avgrundsdjup ångest.

Jag har hört och sett värre saker än så. Tagit in pinsamheterna och sedan glömt dem för de inblandades skull. Vem vill strö salt i såren? Glöm och gå vidare brukar huvudregeln vara. Det kommer ju en vardag också. Nästa helg är det dessutom en ny fest. Då kanske det är någon annan som hamnar i pinsamheternas centrum. Ditt groll är glömt och förlåtet. Ditt anseende är återupprättat. Man kan alltid skylla på alkoholen. Det var inte du som gjorde allt det där. Nej just det, det var inte du!    

OCH FÖR ALLA ER SOM TYCKER ATT JAG ÄR TÖNTIG. ER SKITER JAG I – KRAM PÅ ER! Jag har helg, god mat och alkoholfri dryck hägrar, samt sjukt mycket kampsport på TV. Jiiihaaa!