Vi såg Mammut igår. Ja ni vet, Lukas Moodyssons internationella film med Michelle Williams och han, den där mexikanske skådisen vars namn jag glömt av och inte orkat googla. Den var deprimerande och sorglig. Och helt ärligt inte särskilt bra. Det kanske inte blir något världsomspännande genombrott för Fucking Åmål- regissören trots ihärdiga försök att vara originell. Han fick sin chans och sumpade den. Eller så ligger den där storfilmen och bara väntar på honom. Vem vet? Helt usel är han inte, det vill jag påstå. Jag kan bara konstatera att jag har en märklig smak när det gäller film. Man kan inte påstå att jag sällar mig till mängden kulturnördar som uppskattar så kallad kvalité när det gäller film precis, det kan vi nog vara rätt säkra på. Jag tycker t.ex. att Gökboet är en tråkig skitfilm och redan där har jag ju satt ribban för vilken makabert dålig smak på film jag har. Jag har aldrig riktigt sett storheten i boxningsrullen Tjuren Från Bronx med Robert De Niro. Naturligtvis fick den en Oscar. Jag gick ut från (lämnade biolokalen) på kritikerrosade The Killing Fields. Jag avskyr Ingemar Bergman, Fellini och Kurosawa. Jag hajar inte storheten. Jag har alltid dragits åt det b-betonade. Sådant som är gjort med stort hjärta och glödande entusiasm men som kritikerna ofta sågat. Jag tycke om Tarantino, Leone och Guy Ritchie och svenske b-filmskungen Mats Helge Olsson är lysande. Kan ni haja?
Jag tycker att The Boxer Med Daniel Day Lewis är en betydligt bättre boxningsfilm än Tjuren från Bronx. Jag anser att You’ve got Mail med Tom Hanks är en underskattad rulle. Huka er för glåporden! Jag borde skämmas. Att kultrullen Office Space av Mike Judge är en av de bästa komedier som gjorts (där är jag nog inte ensam i och för sig). Enligt min mening så är Terminator 2 ett rent mästerverk, bättre än ettan. Westernfilmerna från 60/70-tal med italienske b-skådisen Franco Nero oerhört bra i mitt tycke, och jag förstår om ni inte vet vem det är. Jag är insnöat nördig på sådant som är obegripligt och udda. Svår att förstå. Att ha den dåliga smaken att gilla vissa av Terence Hill och Bud Spencers lågbudgetfilmer, sällsynta pärlor om ni frågar mig, är mig veterligt inte heller särskilt rumsrent. För mig är Steven Spielbergs debutfilm Duellen den bästa han gjort. Ett tag (och det är inte särskilt länge sedan) var jag även väldigt intresserad av Alfred Hitchcoks träige skådis James Stewart. Jag tycker fortfarande att han är lite kul att se. Bara en sådan sak. Vem tycker om honom? Jag frossar i dålig smak. Ser det mesta med Jennifer Aniston (kan ni tänka er?), och håller Grosse Point Blank med John Cusack och Minnie Driver som en av nittiotalets bästa filmer. Någon som kommer ihåg den? När man pratar om George Clooneys karriär så nämner man sällan Tarantinos ”skräckslasher” ”From Dusk till Dawn” som någon av hans bättre filmer, men om jag nödvändigtvis måste stryka den grånade skådisen medhårs så är det just den filmen som kröner hans storstilade karriär enligt min mening. Han har aldrig varit coolare än så.
Skådisar jag gillar: John Cusack, Mickey Rourke, Sean Penn, Franco Nero, Terrence Hill, Minnie Driver, Jennifer Aniston, Vinnie Jones och Joe Pesci. En brokig samling av salt och sött.
Skådisar som får tummen ned: Sandra Bullock, Tom Selleck och Dolph Lundgren, en förfärlig trio med noll attraktionsvärde men jag ser dem ändå!
